Behandling vid diabetes

Så hur gör man då för att sköta sin diabetes så att man inte drabbas av allvarliga följdsjukdomar och komplikationer? Vid sidan av vikten av att hålla koll på blodtryck och kolesterolnivå, röra sig, äta en bra och balanserad kost och att sluta röka, är läkemedelsbehandling ett viktigt redskap för att få kontroll på blodsockret.

Det är högst individuellt när man behöver börja med tablett- och insulinbehandling vid diabetes. I början kan det räcka med kost och motion, kanske i kombination med tabletter för att hålla blodsockervärdena normala. Men efterhand minskar successivt den egna produktionen av insulin och då avtar också effekten av tabletterna. Man behöver då ta ytterligare ett steg i läkemedelsbehandlingen. I en stor engelsk studie, den så kallade UKPDS-studien, såg man att det tog cirka 14 år för de patienter som ingick i studien från det att man fått diagnosen typ 2-diabetes tills det att den egna produktionen av insulin upphörde.

I dag inleder man ofta insulinbehandling redan vid HbA_1c över 6 procent. Forskarna har funnit att blodsockerkontrollen på så sätt kan förbättras, dessutom tycks den egna insulinproduktionen kunna bevaras längre om man startar tidigare med insulinbehandling.

Läkemedel vid typ 2-diabetes

Det finns en rad olika läkemedel att tillgå för den som har fått typ 2-diabetes. I stort kan man dela in dem i tablettbehandling och läkemedel som tas med spruta. I tablettform finns det läkemedel med olika sätt att verka.

Biguanidderivat gör att kroppens känslighet ökar för det insulin som bukspottkörteln trots allt producerar. Behandlingen gör också att det socker som produceras av levern sjunker. De här tabletterna ska tas 2-3 gånger per dag i samband med måltid. En del patienter får obehag från mage och tarm av dessa läkemedel men det går oftast att parera genom att anpassa dosen och se till att man tar tabletten i samband med måltid.

Tiazolidindioner heter en annan grupp av tabletter som också höjer känsligheten för kroppens eget insulin, men de har en annan aktiv substans och en annan verkningsmekanism än behandlingen med biguanidderivat. De här tabletterna tas en gång per dag.

Man kan genom läkemedel också påverka bukspottkörteln att producera mer insulin. Hit hör sulfonureider, eller ”SU”. En gång per dag behöver man ta dessa läkemedel.  Illamående och kräkningar kan förekomma med dessa typer av preparat liksom viktökning. Det finns också risk för hypoglykemi.

Den tredje gruppen tabletter mot typ 2-diabetes, alfa-glukoidas-hämmare, är läkemedel som gör att upptaget av glukos från tarmen blir långsammare. De ska tas före måltid och kan ibland leda till gasbildning och andra tarmbesvär, men de besvären kan minimeras genom en långsam ökning av dosen.

En annan grupp läkemedel, dipeptidylpeptidas-4-hämmare även kallat DPP-4-hämmare, verkar genom att öka halten av tarmhormon, inkretin, som i sin tur bromsar upp frisättningen av glukos från levern och ökar frisättningen av insulin. Inkretinerna frisätts så snart man äter. Detta är ett läkemedel i tablettform som hämmar nedbrytningen av tarmhormonet. Man kan också ge ett syntetiskt hormon i form av en eller flera injektioner per dag. Den här typen av behandling verkar alltså endast när blodsockret stiger i samband med måltid och det därför finns låg risk för hypoglykemi. Vanliga biverkningar av behandlingen är huvudvärk eller lågt blodsocker.

Det finns även kombinationstabletter som innehåller två olika läkemedel i en och samma tablett.

Om tablettbehandlingen inte hjälper påbörjas behandling med syntetiskt insulin som ersättning för det insulin som inte kroppen själv kan tillverka i tillräcklig mängd. Detta insulin måste tas i injektion i underhuden eftersom det i tablettform skulle brytas ned i mag-tarmkanalen. Det finns flera olika sorter med olika lång verkningstid.