
Diabetes typ 2 är en smygande sjukdom. Inte förrän den är långt framskriden får man tydliga symtom. Under tiden kan hjärta, blodkärl och nerver skadas. Det är inte ovanligt att diabetes typ 2 upptäcks först i samband med en årlig hälsokontroll eller i samband med en hjärtinfarkt eller stroke.
För Kerstin, 63 år, kom beskedet som en blixt från en klar himmel. Trots att både hennes mamma och hennes syster led av typ 2-diabetes, och trots att hon strax före diagnosen var väldigt trött och drack litervis med vatten, tänkte hon aldrig att hon kunde ha diabetes.
– Det var min syster som tyckte att jag skulle testa blodsockervärdet. Hon fick en chock när mätaren visade 26, säger Kerstin som fick åka akut till sjukhus där hon fick insulinbehandling. Normalvärdet för blodsocker ska ligga på mellan 4 och 6 mmol/L.
Efter hand började Kerstin förstå hur farligt det är med ett för högt blodsockervärde; hennes mamma blev blind och drabbades med tiden av njursvikt innan hon 69 år gammal dog av sin diabetes.
– Men jag förstod också att det fanns mycket som jag själv kunde göra för att bromsa sjukdomsförloppet, säger Kerstin.
Under de senaste åren har hon varit en flitigt anlitad ståuppkomiker och föreläsare. När hon insjuknade i diabetes för sex år sedan vägde hon 93 kilo och levde ett inaktivt liv med många timmar i bilen på väg till olika uppdrag.
Precis som många andra som får typ 2-diabetes led Kerstin av det så kallade metabola syndromet. Det är ett samlingsnamn för en rad olika tillstånd som bukfetma, högt blodtryck, rubbade blodfettsvärden och sockerstörning. Det metabola syndromet innebär en påtagligt ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
Efter samtal med en diabetessjuksköterska fick Kerstin klart för sig hur viktigt det är att gå ned i vikt och att röra på sig. Ett av de mål hon satte upp var att bli av med insulinsprutorna.
Genom att gå ned 15 kilo i vikt, följa kostråden och regelbundet motionera kunde Kerstin efter bara några månader sluta med insulinbehandlingen. Vid viktnedgång och motion blir nämligen kroppens celler känsligare för insulin vilket gör att regleringen av blodsockret fungerar bättre.
– Om blodsockret ligger för högt två timmar efter frukost kan jag ta en rask promenad, tvätta fönster eller sätta på musik och dansa mig svettig, då sjunker blodsockret direkt. Det är en mirakulös metod, säger Kerstin. I över sex år har hon nu levt med sin sjukdom. I dag har hon en god kontroll på sina värden, men så var det inte i början.
– Då tänkte jag att jag kunde hålla nere blodsockret genom att äta väldigt lite, men det stämde inte. Jag mådde inte alls bra och då förstod jag hur viktigt det är att äta rätt och regelbundet, säger Kerstin.
Även om hon varit mån om att göra allt i sin makt för att hålla sina blodsockervärden i schack, fick Kerstin med tiden svårare och svårare att styra blodsockret enbart med kost och motion.
Diabetes är en fortskridande sjukdom och majoriteten kommer med tiden att behöva hjälp med tablett- och senare även insulinbehandling.
För två år sedan påbörjade Kerstin tablettbehandling för sin diabetes. Läkemedlet förbättrar kroppens känslighet för det egna insulinet och förbättrar möjligheterna att behålla ett bra långtidsvärde på blodsockernivån, det så kallade HbA1c-värdet. – Även om jag nu tar tabletter kan jag inte strunta i motionen eller kosten, det är minst lika viktigt som förr. Senast jag mätte mitt långtidsvärde låg det på 5,0 och det är ju ett riktigt bra värde, säger Kerstin.
Någon oro för att behöva påbörja insulinbehandling igen, har hon inte. Kerstin ser den som en livförsäkring; ju fler möjligheter som finns att hålla en bra blodsockerkontroll, desto större är chanserna till ett långt liv utan allvarliga komplikationer.
I början trodde Kerstin att sjukdomen skulle begränsa henne och göra livet mycket tråkigare. Men så har det inte blivit, menar hon. I somras vandrade hon i Dolomiterna och hon tvekar inte att resa iväg över tidszonerna.
Det viktigaste, menar hon, är att vara öppen och tydlig med sin sjukdom. Människor har stor förståelse bara de vet vad det handlar om. Att berätta underlättar för alla, inte minst för sig själv.
– Det är så mycket som har blivit bättre i mitt liv sedan jag fick diabetes och lade om livsstilen. Framför allt mår jag mycket bättre. Jag har hittat en bra balans som jag kan hålla utan att vara fanatisk.